The Rise To Fame

Anyhow så läste jag precis klart "Fumlig" som den heter på Svenska av Jeffrey Brown.

Jag tycker att den är den näst bästa serieromanen jag läst efter Cynisk Romantiker.

Om komedier får en att skratta, om drama får en att tänka över sitt liv och om Action får en att bli underhållen or whatever så får den här en att bli kär. Man vill liksom vara i hans förhållande genom hela boken. Fantastikt bra.

Jag tror jag gillar serier som handlar om kärlek, men det måste finnas stora konflikter hela tiden annars är det skittråkigt. Däremot måste konflikterna bäras upp till något posetivt i slutet.

Jag såg en film idag också (men egentligen såg jag två) som hette Quadrophenia och den var extremt dålig.

Varför? Jo för den hade ingen jävla grundkonflikt som presenterades på en gång eller tydligt vilket gjorde att jag insåg att man verkligen måste ha det för att göra konst.

Man måste ha en konflikt i livet över huvudtaget för att komma nånvart, man kan inte leva intressant utan någon konflikt. MEN! man måste även göra allt i sitt arsenal för att lösa konflikten annars lever man bara i ren olycka och det vill ingen.

Jag gillar också serier som inte är så vältecknade, det ska vara skönt att titta på tycker jag och man ska inte må dåligt för att gå vidare till nästa ruta. "Tänk om personen har lagt ner mycket tid på den här serierutan???"

Jaja. Vad mer händer? Jag håller på att klippa min kortfilm (vet inte om jag nämnt den än men jag har gjort en kortfilm till Rörlig Bild C iaf) och jag blir nöjd med klippningen.

Nu är det några saker som tynger mitt hjärta och det är mest mitt projektarbete som jag inte ens har börjat med. Jag skickade ett brev till en possible huvudperson och jag hoppas dels att han är intresserad och att han svarar så snart som möjligt.

:S

Idag skaffade jag ett Apple ID så jag kunde skaffa Wordfeud. Just nu spelar jag bara med min mamma men om nån annan har lust kan man gärna lägga till mig. Jag är bäst på det.

Jag heter: digitalare

Jag hatar att börja varje ny rad med "Jag" om nån annan kanske har lagt mäke till det... Man känner sig så egocentrerad men det kanske inte spelar nån roll då det är svårt att inte börja meningar med det så jag ska bara skita i att bry mig.

Jag i alla fall trött på livet. (Inte på det sättet att jag vill ta livet av mig....) Men det som gör att jag är trött på allt är att det är så jävla tråkigt just nu. Jag har i princip inget att göra. Ibland känner jag ett stort behov av att vara med nån men jag vill inte heller vara till besvär. Gosh. Jag vill göra shit. Jag tror vi alla bara väntar på en revolution men allt är så säkert så det går inte. Ugh. Jag orkar inte tänka på det. Jag orkar inte skriva om hur dåligt jag tycker allt är på den här bloggen heller, men utbudet för mig just nu suger daze så jag har inget annat att göra.

Jag vill bara flytta hemifrån. Jag vill bara bort från Sverige och det ska jag. I slutet av sommaren nästa år ska jag och Marko antagligen åka jorden runt och det kommer bli så jävla nice. Sen ska vi åka till New York och bli provocerande konstnärer. Fuck yeah.

Om inte det fungerar så vill jag åka till Småland och skriva manus och texter.

Just nu känner jag att skolan inte är så skojigt för jag lär mig inget nytt förutom på rörlig bild.

Det som sannerligen intresserar mig just nu är människor, konst, serier (TV och i bokform), film och musik. Kläder är också kul, men jag lägger det under "stil".

Bye bitch bye.