The Rise To Fame

Aim for the stars säger jag bara

Jag är illa tvungen att blogga av mig lite grand.

Let's kick it off then shall we?!

Jag har börjat ta smygfoton på folk, det är skitroligt och ibland blir dom bra och blir dom inte bra så blir dom djupa, och det är ju alltid lite tufft sådär. Man fångar även den samtiden vi lever i. (Laff ut laud för att jag ens skriver samtid, men det är sant, man får fram en mer verklighetsbild av det som händer just nu 2011.)

Jaja, här är det vi alla väntat på, lite smygfoton på random peeps.

Damn! Man är ju konstnär liksom.

Skämt åsido.

Den här veckan har det hänt mycket, men ändå inte. Som vanligt eller vad man ska säga. Det känns mer och mer som om att när jag är hemma så är det när jag sover och inget mer.

I måndags spelade jag rollspel. I tisdags var jag hemma och det var typ enda gången den här veckan.

I onsdags var vi på biblioteket och sen gick vi och drack öl. I torsdags hjälpte vi Nicklas med hans film (se bilder...) och igår var jag ute. Jag vet inte vad som har hänt riktigt.

Jag älskar ju typ att vara hemma, i alla fall om jag har allt det jag behöver för att vara glad.

Trots det så letar jag hela tiden efter nya saker att göra utanför hemmet. Varför? Jag vet inte.

Jag tycker det är jobbigt. Vet inte riktigt var min plats är. Vad ska jag göra liksom? Vad är mitt call i livet? Börjar inse att det inte är så jävla kul att gå ut för att partaja eller haffa. Tycker att det är roligare att prata och utbyta idéer eller hur man ska uttrycka sig utan att låta pretto...

Men jag tycker också att det är synd att idéerna eller det man pratar om inte riktigt skapar något för evigt utan mest något för stunden. Det blir mer ett tidsfördriv som allt annat är. Jag vill mer komma ut med något fysiskt som jag kan visa upp att jag har gjort och stå för det, men att allt jag har varit med om och allt tidsfördriv kommer in och visar vem jag är eller nåt.

Jag har typ en miljard projekt på G känns det som men kan eller orkar inte utföra dom. Det är mer som om att jag väntar på att något ska hända för att jag ska kunna göra allt istället för att jag bara gör det. Klassiskt.

T.ex om man ska göra läxorna och så måste man belöna sig innan man börjar göra det. "Jag surfar bara 10 minuter på nätet sen kan jag börja med läxorna". Det är aldrig 10 minuter utan typ en timme och sen inser man att man inte pallar göra läxorna.

Jag saknar helt självdisciplin som jag verkligen önskar att jag hade. Det är bullshit.

Vem vet vad jag hade kunnat åstakomma om jag faktiskt gjorde allt jag faktiskt tänkt göra? Jag hade inte suttit här i alla fall...

Jag tror helt enkelt att jag måste skaffa lite självdisciplin. Men hur får jag det då?

Efter några sekunders googlande ser jag att jag behöver ett mål. Jag har många mål men ett riktigt långsiktigt mål och det är att bo i ett slott.

"HAHA, men Fred, det är ju helt idiotiskt och ouppnåeligt."

"Jaha, well fuck you. Aim for the stars säger jag bara."

Dom som kommer någonstans här i livet har ett mål och gör allt för att komma dit. Alla dom har även självdisciplin vilket jag saknar. Jag saknar det för att istället för målet så ser jag på hinder som är i vägen. Jag tror att dom flesta människorna ser det så faktiskt, tyvärr.

"Obstacles are those frightful things you see when you take your eyes off your goal."'

- Henry Ford

Just saying.

Hinderna jag ser just nu är:

Internet

Min icke totala frihet (överdrift)

Social fobi

Brist på kunskaper

Brist på planer till mina mål

Min självdisciplin

Allt det här är saker jag måste öva på känns det som. Jag vill verkligen typ bo helt ensam i ett hus med ett mål, en tidsram och bara rent arbete utan hinder för att se hur långt jag kan komma.

Just nu är t.ex skolan ett jävla skämt eftersom att jag har hur mycket tid på mig som möjligt att göra en uppgift. Det finns inga krav eller tidsramar och det hatar jag, man gör det liksom inte då om ingen verkligen säger åt en att göra det. Om man inte ens börjar (vilket man inte gör) så hittar man inget intresse och uppgiften blir jättetråkig och man gör ett dåligt jobb.

Om jag hittar något som är kul så kan jag göra det i en miljard år, det handlar bara att hitta något nytt hela tiden, som film. Det är lite så att man kommer aldrig kunna se alla filmer i hela världen, men eftersom att det är så roligt så vill man försöka det ändå. Det är lite som knark för en :D

...

Varför har jag nu skrivit ett jättelångt inlägg och gnäller på att jag inte har någon självdisciplin?

Jo, för att det här är kul, kreativt och jag lär mig mycket om mig själv.

Så det så.

Tack Fred för att du fångat samtiden i en hideous bild på mig. 2011 är alltså året då jag är alkis?

nice inlägg <3 lärde lite om mig själv också <3 inser att jag aldrig skulle orka ha mitt nuvarande mål att bli regissör om det inte va så att jag förut sket fullständigt i mina andra mål vilket då va typ att det skulle gå bra i skolan och att ja skulle va fett cool och awesome, istället sket ja i skolan och blev lame och tråkig men sattsade på filmiz <3 nu känns det as skönt för första steget känns redan avklarat och då blev att så mycket enklare <3 nu kan ja va awesome och ha kul med film till skillnad från förra året som bara va en pers... skolan får ja fortfarande skita i, annars skulle ja aldrig orka <3



en liten kort kommentar som får mig att tänka på mig själv bara :) puss