The Rise To Fame

Jag antar att jag gillar att blogga. Det är kul tycker jag, spelar ingen roll om någon läser eller inte. Jag gör det mest för min egen skull.

Jag vill be om ursäkt till signaturen "Freddie" som kommenterade på mitt senaste inlägg för att jag porträtterade honom (eller henne) som en alkoholist.

"Tack Fred för att du fångat samtiden i en hideous bild på mig. 2011 är alltså året då jag är alkis?"

Nej. 2011 är året alla blev festprissar och 2012 är året som jag kommer att bli alkoholist, och blir jag inte det då så kommer jag aldrig att bli det. 2012 är året då jag som 20-åring får tillgång till Systembolaget. Kommer jag tycka att det är roligt så kommer jag antagligen att bli besatt av det, men är det lite "meh..." över det så kommer jag antagligen gå dit när jag "måste".

Det har varit många "meh..."-känslor sen jag kommit till mina milstenar i livet hittintills. T.ex att kunna få köpa trefemmor i alla Sveriges affärer, eller köpa ut cigaretter till alla idioter som ens röker. (Något som dog av väldigt fort eftersom att jag tappade lusten för att göra det och ingen längre vågade fråga om jag kunde göra det för då hade jag blivit arg, hehe.)

I alla fall så var det så extremt ocoolt att vara 18 tyckte jag. En sak att köpa ut töntiga saker och en helt annan att kunna gå ut som är ganska värdelöst i sig.

I alla fall. Nog om det. Ser ändå fram emot att fylla 20. På juldagen är det bara två månader innan jag gör det så jag är ganska taggad ändå. 20 innebär också att jag har ultimat frihet tror jag. Hoppas.

Vad mer har jag att skriva?

Just nu lyssnar jag på lite Ted Gärdestad. Det är nice! Jag tror att mitt mål i livet är att ha känslan som finns i hans låtar i mitt liv. Har man sett "Himlen är oskyldigt blå" så fattar man nog (eller bara lyssnar sig in på hans låtar...) Men jag tycker i alla fall att filmen fick in rätt känsla. Lite 70-tal över det hela, ungdom och frihet. Ah yeah!

Min favoritlåt av honom är "Kom i min fantasi". Refrängen äger. Så corny, men nice!

Efter det här inlägget ska jag skriva till historian som borde varit klar för nån dag sen tror jag. Sen ska jag se Järn 3:an eftersom att jag måste lämna tillbaka den imorgon på filmhusets biblioteket. Jag vet inte om vi (jag och Simon) kommer att låna några nya filmer eftersom att det är jul så snart och dom stänger... Tråkigt.

Jag har inget mer att säga just nu.

Borde nämna att jag typ vaknade med råångest i morse men att det gick över för någon timme sen, skönt liksom.

Har tyvärr inte någon riktig julkänsla än och det är ju alltid tråkigt, men jag har å andra sidan inte köpt några julklappar, det brukar bidra till känslan. Och att få julklappar. Det är kul.

Jag måste lyssna på mer jullåtar också, det ger alltid känslan. Det är liksom tredje advent och ingen känsla, WTF?! Det är det som är tråkigt med att växa upp, inget är som det var när man var mindra. Men men, som Bowie sa,

Time may change me

But I can't trace time.

Snart händer det.

Come Give Me Love är också en jävligt bra låt av Ted Gärdestad.

Jag är illa tvungen att blogga av mig lite grand.

Damn! Man är ju konstnär liksom.

Skämt åsido.

Den här veckan har det hänt mycket, men ändå inte. Som vanligt eller vad man ska säga. Det känns mer och mer som om att när jag är hemma så är det när jag sover och inget mer.

I måndags spelade jag rollspel. I tisdags var jag hemma och det var typ enda gången den här veckan.

I onsdags var vi på biblioteket och sen gick vi och drack öl. I torsdags hjälpte vi Nicklas med hans film (se bilder...) och igår var jag ute. Jag vet inte vad som har hänt riktigt.

Jag älskar ju typ att vara hemma, i alla fall om jag har allt det jag behöver för att vara glad.

Trots det så letar jag hela tiden efter nya saker att göra utanför hemmet. Varför? Jag vet inte.

Jag tycker det är jobbigt. Vet inte riktigt var min plats är. Vad ska jag göra liksom? Vad är mitt call i livet? Börjar inse att det inte är så jävla kul att gå ut för att partaja eller haffa. Tycker att det är roligare att prata och utbyta idéer eller hur man ska uttrycka sig utan att låta pretto...

Men jag tycker också att det är synd att idéerna eller det man pratar om inte riktigt skapar något för evigt utan mest något för stunden. Det blir mer ett tidsfördriv som allt annat är. Jag vill mer komma ut med något fysiskt som jag kan visa upp att jag har gjort och stå för det, men att allt jag har varit med om och allt tidsfördriv kommer in och visar vem jag är eller nåt.

Jag har typ en miljard projekt på G känns det som men kan eller orkar inte utföra dom. Det är mer som om att jag väntar på att något ska hända för att jag ska kunna göra allt istället för att jag bara gör det. Klassiskt.

T.ex om man ska göra läxorna och så måste man belöna sig innan man börjar göra det. "Jag surfar bara 10 minuter på nätet sen kan jag börja med läxorna". Det är aldrig 10 minuter utan typ en timme och sen inser man att man inte pallar göra läxorna.

Jag saknar helt självdisciplin som jag verkligen önskar att jag hade. Det är bullshit.

Vem vet vad jag hade kunnat åstakomma om jag faktiskt gjorde allt jag faktiskt tänkt göra? Jag hade inte suttit här i alla fall...

Jag tror helt enkelt att jag måste skaffa lite självdisciplin. Men hur får jag det då?

Efter några sekunders googlande ser jag att jag behöver ett mål. Jag har många mål men ett riktigt långsiktigt mål och det är att bo i ett slott.

"HAHA, men Fred, det är ju helt idiotiskt och ouppnåeligt."

"Jaha, well fuck you. Aim for the stars säger jag bara."

Dom som kommer någonstans här i livet har ett mål och gör allt för att komma dit. Alla dom har även självdisciplin vilket jag saknar. Jag saknar det för att istället för målet så ser jag på hinder som är i vägen. Jag tror att dom flesta människorna ser det så faktiskt, tyvärr.

"Obstacles are those frightful things you see when you take your eyes off your goal."'

- Henry Ford

Just saying.

Hinderna jag ser just nu är:

Internet

Min icke totala frihet (överdrift)

Social fobi

Brist på kunskaper

Brist på planer till mina mål

Min självdisciplin

Allt det här är saker jag måste öva på känns det som. Jag vill verkligen typ bo helt ensam i ett hus med ett mål, en tidsram och bara rent arbete utan hinder för att se hur långt jag kan komma.

Just nu är t.ex skolan ett jävla skämt eftersom att jag har hur mycket tid på mig som möjligt att göra en uppgift. Det finns inga krav eller tidsramar och det hatar jag, man gör det liksom inte då om ingen verkligen säger åt en att göra det. Om man inte ens börjar (vilket man inte gör) så hittar man inget intresse och uppgiften blir jättetråkig och man gör ett dåligt jobb.

Om jag hittar något som är kul så kan jag göra det i en miljard år, det handlar bara att hitta något nytt hela tiden, som film. Det är lite så att man kommer aldrig kunna se alla filmer i hela världen, men eftersom att det är så roligt så vill man försöka det ändå. Det är lite som knark för en :D

...

Varför har jag nu skrivit ett jättelångt inlägg och gnäller på att jag inte har någon självdisciplin?

Jo, för att det här är kul, kreativt och jag lär mig mycket om mig själv.

Så det så.

Idag var en bra dag! JAg läste Fittstim på biblioteket och det var fan en riktigt good read. Man fick ett annat perspektiv liksom. Det handlade typ om vad femisnism var för kvinnor och om deras erfarenheter om att vara just kvinnor.

Hela boken började med att en kvinna berättade om hur det var att växa upp på högstadiet och hur det var att bli kvinna.

Sen skrev hon om att hon hade växt upp ännu mer och att hennes kropp hade utvecklats mer eller vad fan man säger och att hon hade åkt tunnelbana en dag. När hon gjorde det märkte hon att hon hade blivit tagen mellan benen av en snubbe men att hon inte hade gjort något åt det.

I skolan idag såg vi en film som hette The Stoning of Soraya M. som handlade om en muslimsk kvinna som hade blivit felanklagad för att hon hade varit otrogen. Den "enda utvägen" var att bli stenad till döds.

En muslimsk man i samma position, fick jag reda på, behövde inte varaa fastbunden under marken som hon var och om han klarade steningen så var det ett tecken från Gud. En kvinna var bunden och i filmen överlevde hon länge men det var inget tecken från Gud eftersom att dom sa, "Slynan lever fortfarande, stena henne!".

Skäms jag över att vara man? På sätt och vis borde jag det. Å andra sidan har jag inte gjort något fel mot kvinnor som jag vet... Skäms jag över andra män? Ja, väldigt mycket. Det är fel. Män får kvinnor att skämmas och det är så extremt dumt.

I Fittstim var det ett citat från Simone de Beauvoir som jag tyckte var jäääävligt bra. Det var typ "Det mest provocerande en kvinna kan göra är att inte bry sig om sitt utseende." oh! damn! Om en man bryr sig om sitt utseende är det "bögigt", om en kvinna inte bryr sig är det "självständigt och tufft". Varför då?

Jo, för att i naturen ska män vara lite mer ovårdade och inte bry sig medan kvinnan ska bry sig och vara "redo för mannen". I nauteren kan inte kvinnor hjälpa till, män kan inte vara speciella, vårdade och sticka ut, så är det inte.

Jag säger fuck that shit. Alla får göra vad fan dom vill.

Så länge ingen skadar sig eller mår dåligt så är alla glada, inte sant? Provokation är vägen till frågeställningar. Svaren till frågeställningar ger utveckling. Utveckling ger framtid. Framtiden är en perfektion.

...

Jag vet inte vad mer jag ska säga just nu. Jag spelade schack mot Max på bibblan och förlorade alla gånger. Sen gick vi och drack öl. Jag drack mest och är full :)

Jag antar att jag skriver här för att jag rymmer från att göra läxor och annat skit... Med annan skit menar jag att städa lägenheten och så.

Jag har några saker jag måste ta upp i det här inlägget så jag skriver nu what's to come:

Mitt jobb.

Min dröm jag hade idag.

Min dag idag.

Min vecka.

Min hunger.

Skolan...

Ja, så let's kick it off!

Blev typ "let go" från jobbet igår lite halvsurt sådär. Jag vet inte om det finns ett svenskt ord för just att jag blev "let go", men man kan väl i rikssvenska säga att min hjälp inte längre behövdes... Jag satt igår på filmlektionen och vi pitchade våra idéer, varav min idé kom väldigt långt, men jag insåg att människorna jag hade jobbat med i gruppen inte var så värda att jag gick med på att vi kunde skrota den. I ALLA FALL så ringde ett nummer på min mobil varav jag la på för det var lektion och jag kunde inte svara, det ringde igen och jag sa att jag hade lektion.

På rasten ringde jag upp.

-Leif. (Min huvudchef på Långholmen)

-Hej! Det är Fred. Du ringde.

-Ja, juste, förlåt att jag störde på din lektion.

-Det är lugnt.

-Ok, jag har lite tråkiga nyheter.

I mitt huvud tänkte jag att jag skulle få sparken för att jag kanske inte gör mitt jobb till 100% men ganska snabbt fattade jag att det kunde det inte vara...

-Vi har gjort lite schemaändringar och kommit fram till att vi inte kommer att behöva din hjälp nåt mer nästa år.

-Jaha... Okej, det var ju tråkigt att höra, ehehe.

-Ja, jo... Du kommer att få jobba fram till nyår sen så behöver vi inte din hjälp. Vi har en annan kille som ska göra det.

-Jaha...

Jag känner att det det är jävligt surt att inte ha någon annan inkomstkälla i framtiden förutom studiebidraget. Men jag är också extremt glad att slippa gå upp varannan helg klockan 6 på morgonen för att gå till jobbet, vara där i fyra timmar och inte göra någonting. Det är ett bra jobb men det är också tråkigt att det fösvinner två helger i månaden så därför känner jag att det inte riktigt kommer spela någon roll att jag blir av med jobbet efter nyår. Det kommer att vara skönt med 100% fritid, men surt att inte ha pengar hela tiden.

But you know what? That is life.

Jag drömde idag! Eftersom att jag hade en ledig dag idag så kunde jag sova hur länge jag ville men det räckte med att sova till 12 :PPPppppPPpPPppppP Under denna REM så drömde jag väldigt mycket. En ganska sjuk men ändå sammanhängande dröm. Det jag minns och kan berätta var att jag åkte hem från USA ännu en gång.

Jag har haft flera såna drömmar som handlar om att jag åker hem från USA eftersom att det var en ganska stark upplevelse. Jag minns att jag nästan försov mig och att min host mom väckte mig tio minuter innan vi skulle åka genom att säga "Hurry up or we're gonna miss the plane..."

Det var ganska så hektiskt kan man säga eftersom att jag behövde duscha och för att min packning inte riktigt var klar på morgonen...

Japp.

Vaknade idag med en känsla jag aldrig i mitt liv känt tidigare och det är väl ganska ovanligt?

Jag tror att jag drömmer om USA när jag är med om mycket och det händer många förändringar. Den här veckan har jag t.ex varit ensam hemma som kattvakt och det har hänt ganska mycket tror jag.

Nu kommer vi alltså in på hur min vecka har varit som var nästa punkt i det här inlägget :)

Vi börjar för exakt en vecka sen när Adam fyllde 18 år. Jag, födelsedagsbarnet, Nicklas, Marko och Edwin åkte till vårat kära Tyresö och drog till Bollmora pub som var ett mycket deprimerande ställe.

Värt att tillägga här var att jag typ hade vakat med feber på morgonen och kände mig lagom uppsvälld så jag var inte så värst taggad på att dricka då då.

Så vi kom in till Bollmora pub som var ett mycket tomt och deprimerande ställe där dom spelade Queen på för på tok volym för att ingen skulle dansa...

Vi alla tog en öl bara för att ha gjort det och sen drog vi därifrån så fort vi kunde.

Jag tog några steg och insåg att jag inte mådde bra. Jag kom till gräsmattan och spydde lite.

Usch usch! Detta berodde på att jag hade en uppsvälld mage och att öl är sämst att dricka då... men men, efter det så mådde jag riktigt bra. Kom hem sen iallafall och somnade för jag var trött som attan.

Blä, gud vad jag inte riktigt orkar skriva märker jag.

I alla fall. Next topic, min hunger.

Jag har på senare tid märkt att jag inte är hungrig. Jag kan vara sugen på saker men känner inte att jag måste äta vid frukost lunch eller middag.

Igår var allt jag åt:

En sub-macka (tänk foot long).

En kopp kaffe.

En Findus Black and White (micromat, typ 350 gram)

Vatten

Jordnötter

Idag har jag ätit det här:

Ett paket bacon

Makaroner

Kaffe

Tuggummi

...

Vad beror det på?!?!

Jag fattar inte! Jag mår ju bra annars men jag är inte ett dugg hungrig! Jag har inte ätit middag än men jag tror att jag ska göra några slags varma mackor för det är jag SUGEN på... Inte HUNGRIG.

Grr.

Ja, skolan då.

Det går sådär tror jag. Jag underpresterar ganska hårt men jag är så skoltrött så att det inte är sant. Eller jag vet itne riktigt, det är nog mer så att jag inte alls bryr mig. Ser mer fram emot att göra nåt spektakulärt istället för att ha krav från skolan. Krav på mig själv kan jag fixa för det intresserar mig, men krav från skolan är astråkigt.

Det var allt för mig.