The Rise To Fame

Jag borde ta upp resten av historien som jag redan påbörjade på http://tigerpojkarna.blogg.se/ alltså min vecka som har varit.

Moving on. Jag och Marko Svart satt alltså backstage och skulle gå på om fem minuter, inget var planerat överhuvudtaget. Vi stod bakom scenen iklädda våra asballa kläder och hade våra syntar med oss som vi inte hade fått bestämma var dom skulle stå eller soundcheckat, hade vi fått lite mer koll så tror jag att hela giget hade gått mycket bättre, men men.

Dom ställde ut våra instrument och mikrofoner och vi var redo att gå ut. Presentarören sa att vi kunde gå ut och så började det.

Fuck. Shit. Horsepiss.

Jag ställde mig vid min synt och kollade ut mot publiken som bestod av några av våra vänner (ex. Edwin, Theo och Adam, respect till dom) och några andra runt staketet vid scenen. Alltsom allt skulle jag tippa på att hundra personer var intresserade av vårt band, Sex Effect.

Marko drog igång datorn och vår musik började. Blev nervös.

Pallar inte skriva i detalj så allt jag kan säga är att vi sjöng falskt, jag hade både fel intställningar på min synt och spelade fel, vi kunde inte texten och sjöng därför fel och dåligt. Giget var alltså misslyckat. MEN, å andra sidan, hur många har haft sitt första gig på stora scenen i Kungsan på Pride? Inte många skulle jag tro, rent logiskt sätt är det idiotiskt eller nåt, men jag stirrar idiotin i ögonen och övervinner den.

Jag är glad att jag gjorde det och efteråt insåg jag hur extremt lite jag bryr mig om vad andra tyckte om hur det gick och vad andra bryr sig om mig.

Vi gick backstage och jag tror att han som lät oss spela typ var fett sur för att det gick så jävla dåligt.

Whatever dude! Han var ändå fett dryg och stressad.

Vi gick till vårt omklädningsrum och bytte om till normala less-awesome kläder tills vi blev utkörda av vår indiska betjänt som hade fixat delikat lasange tidigare.

Mmm mm mm! Backstagemat!

Anyhow, resten av kvällen satsade vi på att dricka oss fulla och det tycker jag att vi lyckades med. Markos bror och kompisar försökte få oss att må bättre genom att säga att vi hade uppträtt bra. Självkänslan behölls kvar på samma nivå dock.

Kommer vi att splittra Sex Effect? Fuck no. Vi har flera helt störda men helerious idéer på konceptalbum som jag skulle döda för att få genomföra. Jag tror att problemet med Sex Effect ligger i att jag inte kan spela nåt instrument och är inte alls musikalisk. Att vi gör musik med programmet Reason som gör att det låter oprofessionellt. Att vi inte äger några syntar med schyssta ljud eller att vi har övat att uppträda live. Vi hade ju som sagt inte övat mycket alls, typ sex gånger tops innan vi faktiskt skulle uppträda. Det satt alltså inte.

Det som gör Sex Effect så jävla bra däremot är att Marko vet vad vi håller på med musikaliskt och att vi har bra idéer och att vi är awesome. Theo tycker vårt uppträdande var lökigt och det har han säkert rätt i. Min mamma sa att eftersom att vi är så pass heterosexuella så finns det ingen anledning i att spela på att böga sig. Jag hade inte ens tänkt på det men det är helt rätt.

Nog om Sex Effect. Jag tror att det kommer att ligga på hyllan i några veckor tills vi har lust igen.

Okej, så tillbaka till Pridefestivalen. Vid det här tillfället höll dom typ på att stänga, jag var full och trött och vi (jag, Edwin, Marko, Adam och Theo) skulle åka hem. Vi gick tillsammans till nattbussarna vid TC och min buss mot Norsborg stod där som jag direkt hoppade på. Frågade busschaffisen (som värt att nämna var asiat) om denna buss gick till Mälarhöjden. "Jajamensan!" "Sikken tur hörrödudu!". Satte mig på platsen närmast ingången if you know what I mean och somnade vid Örnsberg, två stationer innan Mälarhöjden.

Vaknade lite senare och tittar ut genom fönstret och ser stora bokstäver där det stod SKHLM- Skärholmen Centrum.

FFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Trots att jag visste att vi hade åkt förbi Mälarhöjden för ett tag sen var jag tvungen att kolla med asiaten.

-Vi har åkt förbi Mälarhöjden va?

-Ja, det har vi. Vadå, skulle du av där eller?

-Ja, hur kan jag göra nu?

-Jag får se, jag kanske kan skjutsa dig sen, jag har ändå tid sen.

-Det vore jätteschysst!

För att göra en lång historia kort var mannen så snäll att han först körde hela vägen till Norsborg, lät alla gå av, släckte ljusen och körde sen på motorvägen till Mälarhöjden där jag fick gå av. Tack, vem du än var.

Vi hade lite deep descussion som man bara kan ha klockan två på morgonen en onsdag med en busschaufför i förorten. Han hade blivit mobbad som ung för att han var asiat men tränat kampsport, ofc, så om nån gjorde nåt slog han dom. Han sa att han var snäll mot dom, men att om nån var dum slog han dom. Cool dude.

Han frågade vad jag gjorde och jag sa att jag ville hålla på med film. Han hade typ jobbat natt på nåt ställe så han hade sätt mycket film han också.

Han frågade mig vad jag gillade för filmer och jag svarade för första gången ärligt vad jag gillade.

-Jag gillar såna här rise to fame-filmer. Typ nån som börjar från ingenting och som jobbar sig upp och blir bäst och shove it all i allas ansikten.

-Ah, typ Greven av Monte Cristo, har du sett den?

-Ja, det har jag, typ så.

Min blogg heter Rise and Fame eftersom att jag vill resa mig upp och brilijera för världen. Jag vet att jag har mer att erbjuda än vad jag har gjort hittils. Nu är jag fett lame och jag vill se mig själv som cool. Det här är resandet från ingenting som sedan kommer att göra mig känd. Hoppas jag. Jag håller ingen koll på vem jag är om jag inte skriver ner det och det måste jag göra regelbundet annars kommer jag ingenvart. När jag var i USA skrev jag blogg (http://ibadass.blogspot.com/) och då visste jag vem jag var. Nu har jag inte gjort det på ett tag förutom på fredagar men det har ju varit helt värdelöst om jag inte gör det regelbundet och skriver om bullshit-grejer.

Asiaten var helt enkelt Buddah, Jesus, Mohammed, Shiva, Moses och Gud i samma person som gjorde en Inception på mig. Detta är ett tecken.

Moving on. Kom hem, somnade och vaknade för att gå till jobbet.

Onsdag: Nothing.

Torsdag: Blev full som fan, riktigt bra dag även om jag inte borde tycka det.

Fredag: Decent dag. Marko raggade upp en kille som var en riktig 14-årig douche bag, det blev bråk när han insåg att Marko inte var homosexuell och Adam fick all skit.

Lördag: Sista Pride-dagen. Decent. Pride-paraden var kul att se. Jag blir seriöst rörd och vill gråta av att se hur glada alla är. När alla applåderar för dom som har tejp på munnen  så är det fett powerful, sen blir jag alltid jätteglad att se Stolta Föräldrar, gråter av glädje (och kanske lite av sorg) inombords.

När det började regna vid Slussen där jag och mamma såg paraden gick vi till Taco Bar på Medis eftersom att Slussens var fullt.

Bra dag, drack mycket men blev aldrig full. Waste of money, det blir så ibland.

Söndag: Jobbade (som jag förstås gjort dom andra dagarna också). Kom hem, vilade. Såg Cars 2. Tvåa, jag faktiskt skrattade på två ställen men som helhet var den inte så värst bra. Glad över att ha sett den däremot.

Insåg i kön till bion att jag har sett alla Pixarfilmer förutom WALL-E på bio. Men då var jag i USA och kunde typ inte, så jag streamade den istället med pisskvalitet. Fyra.

Ja, det var välan min vecka. Jag återkommer säkert senare med random thoughts istället för att snacka igenom en hel vecka med bara en bild på en lasange.

Ciao!

Juste, det regnade idag. Jag älskar regn.

Dagens humörbild:

Innan bion.