The Rise To Fame

Har precis läst mitt tredje seriealbum från Galago. Helt fantastiska böcker och serier!

Man får lite härlig ångest i hela kroppen, men det är tillräckligt roligt för att man ska må bra och intresseras till att läsa mer.

Igår läste jag klassikern "Socker-Conny" som var mycket rolig tyckte jag.

Jag tror hans bästa line var när han jobbade på ett dagis och kom in till barnen och sa "Hallå i brallan". Det är kul för att så kan man inte säga till barn. Älskar att behöva förklara skämt och nu har jag antagligen sabbat allt. HAHA!

Efter den läste jag en mycket mer seriös serieroman som det så tjusigt heter:

Cynisk Romantiker heter den (as seen here) och det var fan den bästa serieromanen jag läst i och med att jag bara läst en.

Så jävla bra. Baserad på hennes egna liv vilket gör att man känner för henne extra mycket. Skitdåligt ritad vilket ger bättre känsla och så gav den en annan liv på allt som jag kanske skriver snart om jag orkar.

Just nu läste jag precis klart Galagos Antalogi 89.

Inte lika bra som nr. 92, men den hade några guldkorn i sig.

Jaja, jag är glad att jag har hittat något annat än skärmar att glo i.

Idag har jag sett Scott Pilgrim vs. The World. Det är sant som alla säger att den är bäst i början men det är fortfarande en femma. Jag önskar att mitt liv var som Mr. Pilgrims. Han är så söt och cool och bara astuff.

Jag fick tårar i ögonen bara av att titta på introt. Det är så jävla bra. Jag minns när jag såg det på bio med Simon. Man sögs bak i stolen och ville börja kräkas av hur episkt det var, men samtidigt äta upp det man kastat upp för att filmen sa åt en att göra det. Såna filmer vill jag göra, effektfilmer utan specialeffekter. Bara att man kan klippa en film så bra och med bilder och färger som binds ihop till en perfekt orgie att man kommer flera gånger om.

Effektfilm alltså.

Sen hälsade min morfar med sambo och min morbror med kusin på för att titta på vår katt som vi har fått. Vi fikade och trivdes.

Sen har jag inte gjort nåt mer idag. Hade planer som tyvärr inte blev av idag. Men men, nästa gång kanske.

Jo, juste!

Det som fick mig att tänka i Cynisk Romantiker var att jag ogillar starkt (läs hatar) människor. I alla fall de flesta människor. Boken fick mig att inse, eftersom att den var baserad på verkligheten och handlar om cynism, att det faktiskt finns män som misshandlar kvinnor, att det finns män som tittar på porr med sina flickvänner för att dom "måste", att det finns män som våldför sig på kvinnor. Detta fick mig att inse att jag som man inte kan undvika att säga, "nämen så är det inte, det händer inte..." för att det är en lögn. Jag skulle kunna skämmas för att vara man, men jag kan inte säga att jag önskar att jag vore kvinna heller.

Det här är för komplext för att skriva i ett inlägg och jag behöver motstånd för att förklara mina idéer som inte får framstå helt dumma. Dessutom vet jag inte hur långt jag kan skriva på ett känsligt ämne. Så jag låter bli.

I slutändan är majoriteten idioter i alla fall. De som jag inte ser som idioter just nu är serietecknare på Galago. Fuck yes.

Jag skulle kunna skämmas för att vara människa ibland också, men jag vill göra något för att undvika för att bli som alla andra vilket jag egentligen borde göra.

Det ska jag göra nu.

Jag ska plugga nu och sen ska jag se en film.

Inte skrivit på evigheter men det finns en anledning till det. Jag har nämnligen tillsammans med Adam och Edwin varit med Marko i hans pappas lägenet när han har varit bortrest i typ tre veckor.

Det har varit väldigt kul och givande eftersom att det är sällan man får vara ensam med tre andra dudes i en lägenhet. Vi har för det mesta bara spelat NES och tittat på TV, men trots det har det varit väldigt kul. Jag är ändå glad att vara hemma eftersom att man bara är det för att man upskattar mer saker då.

Vi hade t.ex. inte något internet där vilket var ganska lame. Men när man tar bort en självklarhet från livet måste man göra något annat i stället, typ se på TV och spela NES. Jag minns att det jag gjorde innan jag upptäckte Facebook, nedladdad film och internet i största allmänhet så var det TV som gällde.

Eftersom att jag inte hade så värst många kompisar i grundskolan så kom jag hem, slog på TV4+ (som nu byter namn till sjuan) och kollade på Batman från 60-talet. 

Fuck yeah!

Efter det kollade jag alltid på MTV för att det var hippt. TV 6 kom i nästan samma runda vilket betydde att det var Simpsons och sen kom Family Guy vilket var kul för då hade man något att göra från 20-21.

Jag mådde inte bra under den här tiden kan vara ganska värt att tillägga.

Min dator hade Windows XP men den var skitdålig ändå. Min brorsa lärde mig hur man ladda ner och den första filmen som han fixade till mig var Click från 2006 med Adam Sandler. Jag var alltså 14 år.

Ja, vad vill jag säga med det här? Jag vet inte. Jag vet bara att så fort man inte har något att göra så ersätter man det med något annat. Ibland önskar jag att jag inte hade någon dator, TV eller tja, jag kommer inte på något annat som fullt tillfredställer mina needs. Så TV och dator borde jag slänga ut för att kunna göra nåt annat. Å andra sidan måste jag ju få information på något sätt thus, internet är bäst.

Hmm. Bara av att skriva det här gör mig sugen att slänga ut TVn och datorn i regnvädert där dom kan ligga och rosta sönder.

Men Fred, varför vill du inte ha kvar det som tillfredställer ditt liv? Bra fråga. Jo, för att det är då som jag tror att jag kan vara mig själv. Idag var jag och hämtade upp Edwin och Theo med Simon från biblioteket för att vi skulle gå på bio sen (kommer till det sen). För det första är biblioteket typ världens bästa ställe och jag tror att bibliotikarien Britt-Marie (no shit, hon heter så) känner igen oss för att vi går dit så ofta och läser eller spelar spel. Idag skrev vi upp oss för att börja rollspela och det kommer bli supertrevligt näst nästa vecka eller när det blir.

Anyhow. Jag tog med mig ett gratis seriealbum som heter TILT från Galago därifrån som jag kunde läsa på vägen hem sen eftersom att jag inte hade några hörlurar med mig och att ta med mig albumet var det bästa jag kunnat göra för att det var helt briljant.

Så beskriver dom sig själva och det var en serie som fick mig att tänka så pass mycket att jag fick en hel del mer sympati för trasiga människor än vad jag redan har. Här finns det på Flickr http://www.flickr.com/photos/plankanu/3521929269/in/set-72157617909360633/ men om du är mer intresserad så finns albumet på Medborgarplatsens bibliotek.

Anyhow. Det jag vill komma till är att om jag inte har någon TV eller dator så måste jag tvinga mig själv till att göra andra saker. Vilka människor är det man tänker på i slutändan? Vilka är det man bryr sig om?

Jo, det är de som alltid har något för sig. De som är intressanta och gör något. Inte dom som sitter framför datorn eller TVn och klickar bort sina liv. Jag vill inte bli en sån person mer än vad jag redan är. Jag vill inte vara en moralfacist som säger att man inte få ha roligt, jag säger bara att jag själv kommer att få det kuligare om jag fuckar allt med en skärm och börjar leva istället. Imorgon är jag ledig och då borde jag börja mitt nya liv utan skärmar. Jag vill göra det som jag tycker är roligt. Jag måste limitera mig själv till det som utvecklar mig istället för det som gör mig lam och hjärndöd. Jag måste spräcka min bubbla (hur klyschigt (stavning?) det än låter. Jag vill inte sitta framför en skärm om 30 år ensam och undra varför ingen hälsar på mig.

Mina begränsningar när det gäller datorer får vara att jag inte får använda det förutom:

1. Bloggning. Jag kommer att blogga betydligt mer nu eftersom att jag måste berätta om mina upptåg och nu när jag har internet.

2. Manusskrivande. Jag har för många idéer för att inte få använda dator här.

3. Skolarbete och nödvändig research.

4. Nedladdning av film och TV-serie och filmtittande.

Jag tänker inte skriva facebook här. Jag får gå in där när jag ska göra reklam om min blogg, men annars är det en gång i veckan som gäller.

Så, Fred, vad ska du göra nu då när du inte har något att göra? Jadu, det får väl bli lite TV-tittande för det sa jag inget om.

Hehehe. Nedå. Det är 0-tolerans för TV för min del. Jag antar att det är en del grejer jag kan göra när jag inte har något att göra. För det första är det scoring some hawt chicks. För det andra är det att försöka få ihop skolarbetet som jag inte har någon koll på direkt. För det tredje måste jag gymma för att bli fit så att jag kan score some hawt chicks. För det fjärde borde jag läsa mer. För det femte måste jag hitta mig själv. För det sjätte måste jag socialisera mig mera (det rimmar) för att hitta mig själv. För det sjunde måste jag skriva ner allt i mitt huvud. Jag kan inte riktigt skriva mina darkest secret här eftersom att det hade bara blivit dåliga konsekvenser, eller hade det det? Jag vet inte. Vi får se.

I alla fall, (ska snart avrunda det här) idag var en väldigt nice dag. Vaknade av mig själv klockan 11 och läste ett sms av Simon som frågade om jag var på att gymma. Shore thing bebe! skrev jag inte tillbaka men nästan eftersom att jag var på att gymma.

Kastade i mig lite gröt och såg ett avsnitt av Adventure Time. Kul. Sen skyndade jag mig med två väskor och en tung kasse till T-banan. So much for having skilda föräldrar och måste transportera all skit med sig. jaja, nuff bout dat.

Kom till skolan i tid.  Hade religion och historia. Chilla dazen, makin' history. Snap.

Sen gymmade jag och Simon. Kul.

Sen mötte vi Theo och Edwin och såg Submarine som var asbra.

*SPOILER* (Eller kanske inte, men första repliken var så jävla bra att jag måste skriva den här.)

“Most people think of themselves as individuals, like there’s nobody on the planet like them. This motivates them to get out of bed, eat food, and move around like nothing’s wrong. My name is Oliver Tate."

Är det nåt jag verkligen älskar är det att i första repliken så presenterar sig huvudkaraktären sig med sitt fulla namn, love it!

Anyway. Jag älskade verkligen den här filmen, trots att jag gav den en fyra så var den riktigt bra. Jag relaterade starkt genom hela filmen, inte bara med karaktären men också med miljöerna och allt annat. Fin känsla i sin helhet och det är typ såna här filmer som jag vill göra i framtiden. Jag kan ju tipsa om The Squid and the Whale redan nu som är snäppet bättre. At the brink of being a femma precis som denna film. Men The Squid and the Whale har jag gråtit till varje gång jag sett den för att den är så jävla bra, vilket jag tror jag har svårt för att göra till den här.

Orkar inte skriva mer, men ingen orkar säkert läsa mer heller.

Ser fram emot min lediga och skärmfria dag imorgon, kommer att bli intressant!

Ses.